Är helt slut, började klockan 2 idag och det är så klart att man vaknar tio över åtta och inte kan somna om. Hatar att börja 2 på onsdagar det blir så segt för man blir ännu tröttare när man är i skolan då, fast jag ska inte klaga jag går ju bara 2 timmar 4 ggr i veckan i skolan, men det passar mig perfekt nu när man har lillbebisen att tänka på!   

Och h*n sparkar för fullt hela tiden det är så mysigt och det är ännu roligare att h*n kan höra allt utanför nu och kommer känna igen min röst.   

Men nu ska jag gå hem till mamma och kolla på Big Brother det vill man ju absolut inte missa! Det är så roligt!  

Godnatt skriver mera imorgon   

  V. 23 + 1 dag                                            16 v + 6 dagar kvar!

                                          11/7-11 <3<3<3

Nu ska vi se, som sagt så ska jag bli mamma om ca 4 månader. Är beräknad den 11/7-2011 och nu är det helt fantastiskt men att komma ut med att man var gravid var inte det lättaste.

I November förra året fick jag reda på att jag var gravid, jag började stor grina och visste inte vad jag skulle göra. Min kille låg och sov och jag tog gravtestet själv men sen dagen efter lugnade det ner sig ganska mycket men man blev så chockad själv att man inte visste hur man skulle reagera. Men fick stöttning at praktikplatsen jag hade och kunde ringa för att kunna få lite vägledning och då fick jag komma till en kurator och sen träffa gyn och då fick jag reda på att jag var i vecka 6+3 dagar ( 3 dagar in i vecka 7) Jag berättade för min mamma och var hur stöttande som helst fast det blev ju mycket hon var emot oxå men hon fick säga vad hon ville för när jag låg på britsen fick jag se det lilla hjärtat som fanns i mig som var mitt barn och det var då jag förstd att det är min kropp och mitt liv, folk får säga var dom vill. Min kille ville att jag tog bort det men han förstod ju inte hur det kändes för mig som har det i mig och när en tjej blir gravid är det oftast då hon direkt blir mogen och ställer sig inför att bli mamma, och det gjorde jag så jag tog jätte hårt att han var så emot mig, men sen förstod han att det var min kropp och inte hans. Så nu typ 4 månader senare sitter jag här och skriver om allt som hänt och nu är jag i v.23+1 dag. Och både jag och min kille är hur lyckliga som helst!     

11 Juli kommer våran lillabebis, tyvärr kunde man inte se vilket kön det är men är hur lycklig som helst vad det än blir, fast jag hoppas mest på en kille eftersom alla mina syskon har bara tjejer. Men blir hur lycklig som helst vad det än blir som sagt!     

Nu har jag äntligen tagit mig mod till att skaffa en ny blogg.

Jag heter Jennie Andréasson och är 17 år och 5 månader   

Om ca 4 månader ska jag ha barn med min underbara pojkvän som jag har varit tsm med i 2 år och 2 månader typ.

Det du kommer att läsa mycket på min blogg är resten av min graviditet och början på mitt nya liv som mamma, och jag hoppas verkligen att jag kommer vara duktig och hålla er uppdaterade, hoppas att ni kommer att gilla det jag skriver om och om ni vill får ni gärna STÄLLA FRÅGOR om allt från graviditeten till ung mamma och allt sånt   Snart ska jag skriva ett nytt inlägg om hur det kändes för mig om att jag var gravid och hur allt förändrades, hoppas ni läser det och gillar min blogg!

Kramar till er!